Livet är en Karneval!

Kom in i köket och ser Mattias stå med näsan i kylskåpet varpå han säger:
- Halloj.
- Halloo. Säger jag tillbaks och går på toaletten.
Sen börjar jag plocka fram grejor till frukosten.
Jag ser mamma i ögonvrån och hon frågar mig:
- Har du inte somnat än?

Jaa, den tonen känner man ju igen...  .__.
- Nää...

Inget svar fick jag...
Sen när jag tar rostbrödena från rosten går mamma förbi mig och säger:
- Kanske dags att stänga av internet igen...

Jamen för helvete! Om det får dig att känna dig bättre så visst! Fine! Stäng av det!
Men du har ingen jävla rätt att vara otrevlig och jag skiter fullständigt i om ungarna är tjatiga på morgonen eller om du sovit för lite. Jag hade inte sagt ett piss till dig och du börjar morgonen med att vara otrevlig mot mig?
Inte ens ett "God morgon" fick jag. Mattias hade iallafall vett att säga hej...
Och du har ingen rätt att ens försöka korrigera min sömncykel, när du själv inte sover tillräckligt.

Har legat och tänkt på döden hela natten och tänkt att även om vi har haft mycket gräl och sånt hemma så älskar jag er alla på nån vänster ändå. Därför kunde jag inte sova. Men det spelar ju ingen roll alls vilken anledning jag har, eller hur?
Det skulle vara så hemsk om ni dog eller blev skadade, var vad jag låg och tänkte. Ibland undrar jag om du verkligen förtjänar sånna tankar från mig...

För dig kanske den här händelsen var obetydlig men för mig betyder den allt precis som alla händelser i mitt liv. Det påverkar mig djupt och jag tar till mig när folk behandlar mig som skit.
Men det kanske inte funkar likadant för alla andra? Vad vet jag... Har ju aldrig frågat.

Har inte sovit men "steg upp" med någorlunda gott humör. Nu verkar dagen inte särskilt trevlig mer.
En nyans gråare...