Livet är en Karneval!

Har precis kommit hem från bion på Heron City. Har varit där med familjen och tittat på Shrek 4. Allt var trevligt och bra. Typ... ungarna kunde inte stå stilla eller hålla käft i 5 minuter som vanligt. Men kanske bara är jag som överreagerar? I alla fall... Vi kollade på filmen, gick ut från bion när den var slut och sätter oss i bilen...
Som vanligt börjar ungarna "bråka" (leka eller va fan man nu vill kalla det). Jag tycker det är lika jobbigt varje gång. Kan ju förstå att jag tog flyg ner hit istället för att sitta med dom...
Jag orkar inte! Orkar inte sitta med dom. Som mamma sa när vi kommit till Järna och även hon fått nog, "Man blir sjuk av att sitta i bilen med er!"
Stämmer... Men jag har många gånger blivit förbannad och sagt åt dom att lägga av, hålla käft, vara tysta...
Men lyssnar dom?
Nej!
Och själv får man skit för att man säger åt dom. " Vilket jävla gnäll!" Har man fått höra många gånger. Så... Denna gång försökte jag skärma av mig... sätta på mp3'n och sjunka in i min egen lilla värld. Det hjälpte inte särskilt mycket... Dom skrek, nöps, slogs,, puttades, kivades och gång på gång dunkade som in i mig som satt bredvid.
Jag sa till några gånger och försökte förklara att; På en sån här liten yta måste man kunna respektera varandra.
Brydde dom sig?
Nej.
Slutade dom?
Nej!
Gick igenom sång efter sång på mp3n och kallsvetten bröt fram någonstans på vägen. Man blir som ett instängt djur, när man inte kan ryta till och säga "Nu är det NOG!" för det får man ju inte...
Nu har kroppen sansat sig lite. Kallsvetten har lagt sig, pulsen är normal, vreden är stillad och kroppen skakar inte.
Vafan beskriver jag egentligen? Panikanfall? Hur ser ett sånt ut?
Fan vad jag gnäller... och svär...
Ska spela nått spel... Fly verkligheten... kanske läsa en bok...