Livet är en Karneval!

Har inget speciellt att skriva om. Eller så har jag bara ingen lust eller inspiration...
Jag kan väl börja med att berätta om min dag.
Jag fick skjuts av mamma till skolan. (lyx :D) Hade först matte sen svenska.
På matten gick det bra.
Katarina (läraren) sa att jag bara behövde göra testsidorna. (små test efter varje kapitel, såsom addition, division eller bråk)  Hitills så är jag på TEST 7, vilket är area. Är väl snart klar med den här boken och så kan jag fortsätta med 2:an. Efter det hade jag svenska.
Jag hade glömt mitt skrivblock hemma så jag hade inte arbetet som jag egentligen skulle ha hållt på med så jag fortsatte med en annan uppgift som är att skriva en kärleksberättelse.
Jag undrade först hur i helvete detta ska gå... Jag har ju sånt problem att skriva någonting kort.
Jag brer gärna ut det så att det blir väldigt detaljerat. Men jag försöker alltid kontrollera mig själv fast det inte går så bra alla gånger. När jag är så där "inne" i arbetet så att orden bara flödar av sig självt så är det egentligen inte bra för mig att stanna upp och tänka på hur jag skulle kunna skriva för att vara mindre detaljerad, för då är det som att den där koncentrationen försvann och som att den aldrig varit där.
Så då får jag vanligtvis inget gjort resten av lektionen.
Men denna lektion så kom jag igång ordentligt! Fick ungefär ett och ett halvt A4 skrivet och tänkte lägga upp "kladden" här. (fast jag kan inte lova att den är någe bra)

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Solens första morgonstrålar sken över dom låga tälten som var resta tätt
tillsammans som skydd för den bitande vinden. Lägret var inte särskilt stort.
Cirka 7 tält i en liten cirkel runt en falnande lägereld med en grupp kameler
på 13 individer fastbundna i utkanten. Med morgonljuset började lägrets
invånare vakna. Kamelerna kvicknade till och ryckte otåligt i repen som band
dem till pålar som satt djupt nedstuckna i sanden. Ett och annat huvud stacks
ut från tältdukarna. Det ena av dom var eldigt rött och tillhörde en av dom
unga nomadkvinnorna. Hennes namn var Farina. Hon var ynka 16 vintrar
men fick dra sitt strå till stacken precis som alla dom andra medlemmar i
stammen. Hennes huvuduppgift var att rå om djuren och se till att dom
sköttes och hade vatten och mat. Speciellt kamelerna, som nu var
livsviktiga för nomaderna som livnärde sig på att forsla handelsvaror
mellan länder och städer. Farina gick bort till "förrådet", som egentligen
bara var två långa rader med lådor, säckar och andra varor dom skulle
sälja i nästa stad. Dom skulle komma fram till staden tidigt denna eftermiddag
om så vädret ville. I stora skinnsäckar förvarade dom vatten.
En av dom var upphängd i en enkel ställning av tre grenar som stod
fastsurrade, lutandes mot varandra för att man enklare skulle kunna hälla
upp i dryckeskärl eller vad man nu kan tänkas använda vattnet till.
Precis bredvid ställningen stod en två handsbredder stor skål och ett litet
krus av torkad lera. Detta tog Farina och hällde upp vattnet i.
Hon drack girigt, i stora klunkar av den nerkylda vätskan.
Nätterna i detta ökenlandskap var mycket kalla, men desto hetare under
dagarna så hon passade på att dricka sig otörstig innan vattnet blev varmt
och, inte, särskilt svalkande. När hon var klar bytte hon till den större
skålen och fyllde på nytt vatten. Hon gick bort till kamelerna som brölade
till hälsning. Hon sträckte fram skålen till den kamel som stod närmast och
lät den dricka så mycket den ville. Den slickade upp dom sista dropparna.
Farina upprepade denna process tlls alla kamelerna fått sin
beskärda del av vattnet. Hon fortsatte sin morgonrunda med att gå
igenom djuren och letade efter skador eller tecken på sjukdom.
Allting var i sin ordning. Nomanderna hade även fem hundar, varav
två fortfarande var valpar, som var utmärkta vakter på nätterna och kunde
varna för rövare eller slavhandlare. Valparna skulle i sinom tid också lära sig
att varna när fara hotade. Hundarna gnydde glatt när hon närmade sig
och hoppade upp emot henne så att hon fick utdela ett och annat nyp
för att få dom att backa några steg. 
Därefter kunde hon ge dom vatten och torkat kött. Dom fick också lite
frukt som dom med stor aptit glufsade i sig.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Så långt har jag kommit...
Jag ändrade lite granna nu medan jag skrev av men det är i stora drag så som jag skrev från början.
Ja, jag vet att det inte är i närheten av en kärlekshistoria... än! : )
Så jag får väl arbeta vidare på detta och se om det blir bra eller inte.
Har inte heller kommit på en titel men det får komma senare.

Kom hem... lekte lite med kameran... lade upp tisdagens bilder på Photobucket för att dom som var med på korten skulle kunna få dom också...
Jag har satt in mitt konto på Photobucket som en länk på toppen av bloggen men lägger in den här med;
http://s639.photobucket.com/albums/uu114/Moondrop92/

Hejsvejs!