En dag på stranden. (ämnet spårar ur)
Måndag.
Första dagen på juni månad!
Har precis tagit ett varmt, skönt bad.
Skrubhandskarna måste vara en av världens mest brillianta uppfinningar!
Jag har så len och härlig hy just nu. Mmm *in love*
Men det spelar fan ingen roll vad jag hittar på för knep. Jag kan bara inte få bort dom hära fula svarta prickarna på näsan.
Jag klämmer och skrubbar och smörjer med allt möjligt med det vill sig inte... -____-
Aja... Mona-lisa är ju inte heller perfekt och hon klassas ju som väldigt vacker vad jag vet iallafall... Så det gör väl inget.
Idag var jag, mamma och kidsen på stranden.
Ungarna badade men jag och mamma satt och knaprade finska pinnar och slappa i skuggan.
Kan inte förstå vilken värmebölja det är! Och nu så läser man i tidningen att det ska hålla i sig hela månaden om inte mer!!!!!
Kom igen liksom! Vi bor inte här för att vi vill ha samma klimat som nått 50 graders arabiskt ökenland.
Men vadå... det kanske är dags att importera kameler snart?
Då flyttar jag till Antarktis!
Nej visst fan... Det kommer ju inte finnas kvar snart eftersom vi har fullt upp med att se till så att all is smälter.
Aja. Det är ju delvis tack vare det dära sköna, varma badet som jag egentligen hade klarat mig utan och den här datorn som egentligen inte är nödvändig som isbjörnarna drunknar. Eller nektarinen som jag precis åt... den har säkerligen forslats hit med nått stort hangarfartyg eller nått som släpper ut en massa skit i vattnet så att fiskarna får i sig det som vi sedan får i oss eftersom vi äter fisken. Asså.. jag skulle inte vilja få i mig kemikalier. Skulle du?
Den här tankegången fick mig att tänka på en animeserie som jag såg för bara någon månad sen.
Den heter Arjuna.
Även om karaktärerna inte faller en i smaken så har serien ett budskap som framgår rätt självklart.
Det här med att du är jag och jag är du och alla är en är VÄLDIGT logiskt bara man tänker efter lite.
Jag menar... tänk på dina atomer (eller celler eller vad det nu kallas) som du består av... dom måste ju ha kommit någonstans ifrån. Det uppstår ju aldrig ny materia ifrån tomma intet. Så i teorin så kan man säga att vi består av gräset som nån dinosaurie åt för x-antal miljoner år sen. Allt går runt och runt och runt liksom. (vill tillägga att jordens materia... nej vänta det blir fel... TYNGD ökar med ca: 5000 ton varje år. Det är grus och sånt från rymden)
Så vi "borde" (åh vad jag älskar detta ord) ta hand om oss (alla/allt) bättre. Vi har ju trots allt bara ett hem och det är jorden. Vetenskap kan inte alltid ställa allt tillrätta.
... När jag sitter och skriver det här så snurrar tanken i bakhuvudet på mig... Fan vad jag e dubbelmoralisk!
Jag sitter här och konsumerar mera än jag någonsin kan komma att behöva. Jag undrar hur många isbjörnar som har drunknat på grund av mig? Allt för många kan jag tro.
Och på samma gång som jag vill göra en skillnad så är jag för lat för att ändra något. Men... samtidigt så känner jag mig också maktlös. (kalla det ursäkter om ni känner fört) Jag har inga pengar och inget jobb så att jag kan få pengar. Och så vet jag inte vart jag ska börja.
Personligen så har jag absolut inget emot att bo i ett hus gjort av så "gröna" material som möjligt och odla mina egna grönsaker och frukt. El kan man ju få från ett vindkraftverk eller dylikt. Rinnande vatten från en egen pump eller nått.
Och sortera soporna är inte så himla tidsödande heller. Det är bara att skaffa sig tillräckligt många soppåsar och slänga allt skräp i rätt påse och sen samla ihop allt och åka till närmaste sopstation. (helst kommunalt ;) haha. Eller cyckel)
Och alla kemikalier som vi använder i hushåller kan säkert väldigt enkelt bytas ut mot något naturligt medel. Bara man tar sig energin till att leta upp informationen.
*pust* det blev en väldans enmansdebatt av detta inlägg... X)
aja... tappade tråden nu iallafall... vet inte vad jag ska skriva.
*sneglar på klockan*
00:21
Ska orka gå upp imorrn också.
Jag tackar för mig! Ajöken!
Första dagen på juni månad!
Har precis tagit ett varmt, skönt bad.
Skrubhandskarna måste vara en av världens mest brillianta uppfinningar!
Jag har så len och härlig hy just nu. Mmm *in love*
Men det spelar fan ingen roll vad jag hittar på för knep. Jag kan bara inte få bort dom hära fula svarta prickarna på näsan.
Jag klämmer och skrubbar och smörjer med allt möjligt med det vill sig inte... -____-
Aja... Mona-lisa är ju inte heller perfekt och hon klassas ju som väldigt vacker vad jag vet iallafall... Så det gör väl inget.
Idag var jag, mamma och kidsen på stranden.
Ungarna badade men jag och mamma satt och knaprade finska pinnar och slappa i skuggan.
Kan inte förstå vilken värmebölja det är! Och nu så läser man i tidningen att det ska hålla i sig hela månaden om inte mer!!!!!
Kom igen liksom! Vi bor inte här för att vi vill ha samma klimat som nått 50 graders arabiskt ökenland.
Men vadå... det kanske är dags att importera kameler snart?
Då flyttar jag till Antarktis!
Nej visst fan... Det kommer ju inte finnas kvar snart eftersom vi har fullt upp med att se till så att all is smälter.
Aja. Det är ju delvis tack vare det dära sköna, varma badet som jag egentligen hade klarat mig utan och den här datorn som egentligen inte är nödvändig som isbjörnarna drunknar. Eller nektarinen som jag precis åt... den har säkerligen forslats hit med nått stort hangarfartyg eller nått som släpper ut en massa skit i vattnet så att fiskarna får i sig det som vi sedan får i oss eftersom vi äter fisken. Asså.. jag skulle inte vilja få i mig kemikalier. Skulle du?
Den här tankegången fick mig att tänka på en animeserie som jag såg för bara någon månad sen.
Den heter Arjuna.
Även om karaktärerna inte faller en i smaken så har serien ett budskap som framgår rätt självklart.
Det här med att du är jag och jag är du och alla är en är VÄLDIGT logiskt bara man tänker efter lite.
Jag menar... tänk på dina atomer (eller celler eller vad det nu kallas) som du består av... dom måste ju ha kommit någonstans ifrån. Det uppstår ju aldrig ny materia ifrån tomma intet. Så i teorin så kan man säga att vi består av gräset som nån dinosaurie åt för x-antal miljoner år sen. Allt går runt och runt och runt liksom. (vill tillägga att jordens materia... nej vänta det blir fel... TYNGD ökar med ca: 5000 ton varje år. Det är grus och sånt från rymden)
Så vi "borde" (åh vad jag älskar detta ord) ta hand om oss (alla/allt) bättre. Vi har ju trots allt bara ett hem och det är jorden. Vetenskap kan inte alltid ställa allt tillrätta.
... När jag sitter och skriver det här så snurrar tanken i bakhuvudet på mig... Fan vad jag e dubbelmoralisk!
Jag sitter här och konsumerar mera än jag någonsin kan komma att behöva. Jag undrar hur många isbjörnar som har drunknat på grund av mig? Allt för många kan jag tro.
Och på samma gång som jag vill göra en skillnad så är jag för lat för att ändra något. Men... samtidigt så känner jag mig också maktlös. (kalla det ursäkter om ni känner fört) Jag har inga pengar och inget jobb så att jag kan få pengar. Och så vet jag inte vart jag ska börja.
Personligen så har jag absolut inget emot att bo i ett hus gjort av så "gröna" material som möjligt och odla mina egna grönsaker och frukt. El kan man ju få från ett vindkraftverk eller dylikt. Rinnande vatten från en egen pump eller nått.
Och sortera soporna är inte så himla tidsödande heller. Det är bara att skaffa sig tillräckligt många soppåsar och slänga allt skräp i rätt påse och sen samla ihop allt och åka till närmaste sopstation. (helst kommunalt ;) haha. Eller cyckel)
Och alla kemikalier som vi använder i hushåller kan säkert väldigt enkelt bytas ut mot något naturligt medel. Bara man tar sig energin till att leta upp informationen.
*pust* det blev en väldans enmansdebatt av detta inlägg... X)
aja... tappade tråden nu iallafall... vet inte vad jag ska skriva.
*sneglar på klockan*
00:21
Ska orka gå upp imorrn också.
Jag tackar för mig! Ajöken!
Kommentarer
