Gammelmormor i tidningen! =D
Detta är kvinnan som är den snällaste på jorden och gör världens godaste svartvinbärs-saft!
Så det är inte så konstigt att hon hamnar i tidningen. =P
Även:
När jag gick in på LT's hemsida och kolla runt så kom jag över den här artikeln om två kryssningsfartyg som kolliderat.
Då hade dom intervjuat Pia Alavesta och jag reagerade innan jag ens sett namnet (när jag såg bilden) och tänkte; henne känner jag!
Haha =P
Så det visade sig ju vara min barndomsvän Linns mamma. =D
Så först var det spännande att två som jag känner har vart med i tidningen, men det var ju inte lika roligt att hon hade varit ombord på båten samtidigt som krocken inträffade...
Tänk om hon hade blivit skadad... eller värre...
NEJ, usch. Tänk inte sånna tankar nu!
Så... När jag hade läst klart det så kollade jag runt lite till på sidan... och kom över en artikel om ett inbrott...
på Solbackens café! Nejmen... Där har ju jag jobbat! =D
Men fy fan va folk är elaka! När jag jobbade där förra sommaren så hade någon/några slagit sönder en massa fönsterrutor där. Varför ska dom hålla på sådär? .___.
När jag fantiserar om vad jag skulle göra om jag fick tag i dom som gjorde det så blir jag nästan rädd för mig själv, men jag tror man reagerar rätt så segt i dom flesta fall så man hinner nog inte göra något särskilt.
Jag vet ju det av egen erfarenhet även om det inte var lika allvarligt som inbrott men det är väl i.o.f.s. lika allvarligt fast på ett annat sätt...
Det var våras tror jag. (mitt på dagen föresten) Jag skulle ta bussen hem från Järna. Så jag gick mot bussholken och ser på avstånd några yngre killar, kanske runt 13-14, stå i holken. Jag reagerar inte mer på det, dom ser mig inte heller. Jag går närmare och och dom upptäcker mig bara några sekunder för sent för jag har redan sett att den ena stod med en svart spritpenna i handen och klottrat på tidtabellen medan dom andra två står bredvid och fnissar som småflickor åt deras hyss.
Först står båda parterna lite chockade och bara glor på varandra. Det känns som en evighet innan killarna får den här förskräckta minen och ger varandra blicken som säger: Vi sticker!
Två av dom slank iväg fort och den tredje småspringer efter.
Jag som äntligen återfått fattningen tar till orda...
- Tycker du att man gör så där? Jag riktade mig till den tredje killen som ändå var närmast.
...
- Det var inte jag! säger han med smått vilsen min...
(Vill han verkligen att jag ska tro på dessa ord?!)
Aja... jag grabbar tag i min "vuxna" sida... eller va fan! Jag vet inte vad som hände.. jag sa bara det som kom för mig...
- Det spelar ingen roll vem som gjorde vad för ni är lika skyldiga allihop. Du kunde ha stoppat dina kompisar för du vet, lika bra som jag, att det ni gjorde var fel, eller hur? (va fan kom det ifrån?)
Han ser lite skamsen ut men mest trängd ut fast vi är på öppen gata...
Han mumlar något jakande och springer ikapp sina kompisar som har stannat en bra bit bort och iakttagit hela skådespelet...
Jag åker hem... en halvtimmes bussresa är mycket tid till att tänka igenom hela scenariot om och om igen. Jag kände att det var nått jag hade gjort fel, inte att jag skämdes, men jag kände att jag skulle ha gjort något mera än att bara sagt allt det dära och sen släppt det.
Men jovisst!!!
Jag skulle inte låtit dom gå iväg och istället tvingat (ja, frågat då 0 =) ) dom säga vart dom bor eller deras skola eller nått så jag fick tag i deras föräldrar eller NÅTT ! ARGH!! Något så självklart kan man inte ens klara av...
En av dom saker jag irriterar mig mest över (klotter) hände ,live, framför näsan på mig och jag bara daska' dom på händerna och lät dom gå?!
Men sen tänker jag att det kanske var bäst att jag inte gjorde något mera än så. Dom blev väl ganska rädda efter att ha blivit tagna på bar gärning. Haha rätt åt dom! XD
Så dom gör nog inget liknande på ganska länge. (förhoppningsvis)
Men... det är bevis på att man inte alltid handlar som man har tänkt efteråt att man skulle gjort. ;)
Så... tillbaka till min kära mors mors mor.
Som sagt, hon är den raraste människan man kan hitta. Så inte konstigt att hon hamnade i tidningen.
Haha nej, det var faktiskt min mormor som ringde tidningen. Men så frågade dom om dom kunde komma den-och-den dagen och just den dagen så skulle mormor vara bortrest.
- Men ni kan ju prata med min mamma (Tia/Gammelmormor) istället! Hon kan ändå mycket mer om växter än jag.
För det var ju vad artikeln handlade om... eller ja.. det var väl mer om själva området och slutresultatet.
OK! För er som inte fattar ett dyft så är det så här:
Min gammelmormor, Tia (Anna-Stina), bor i ett hyreshus på bottenplan så hon har tillgång till ett litet berg som ligger precis utanför. Min mormor bor ca: tio meter bort i en exakt likadan lägenhet fast spegelvänd. Femton meter från henne bor hennes bror i en likadan lägenhet. Min mormors "gubbe's" halvbror bor tvärs över gatan i en villa.
Hahaha man kanske ska flytta dit? ^^'
Iallfall... När Tia flyttade in här för, få se... kanske 19 år sen så började hon plantera blommor och buskar och dylikt uppe på det här berget som låg så lägligt till. (Dom hade tillåtelse från Telgebostäder)
Nu är det blommor överallt och alla som bor där har följt hennes exempel och planterat buskar, träd och blommor, ställt ut prydnadssaker och satt upp fågelholkar och matstationer. Så det var jättevackert! Det frodades som bara den!
Men... så har detta bostadsområde dom bor i varit under renovering ett rejält tag nu...
Dom var tvugna att riva upp hela baksidan och framsidan för att komma åt diverse saker under där.
Så många blommor och buskar försvann men dom flesta på berget klarade sig som tur var. =)
Tråkigt nog så var det, om jag förstod rätt från vad jag hört, ingen direkt ordning på gubbarna som jobbade med renoveringen. En grupp var inte där dom skulle vara och gjorde inte det dom skulle göra.
En annan var inte där alls. Och dom satte alldeles för tidiga "deadlines" vilket bara gav besvikelse när dom inte var riktigt riktiga... :P
Sen var vissa saker slarvigt gjorda så att dom fick göra om det igen, vilket tog ännu mer tid.
Iochmed att dom har som sagt, renoverat... rejält (!) så har det inte precis varit vacker där Tia och resten bott.
Och ganska stressande med en massa människor som springer ut och in i lägenheten för att komma åt vatten, el eller avlopp... Dom skulle även laga en vattenskada som uppstått någonstans där.
MEN!
Slutresultatet var jättebra. Verkligen över förväntan!
Nu sitter hela repotaget på sovrummsväggen. Hehe.
Sorry Anders! Jag "räkade" klippa söder din tidning... (.__.)
Fast jag visste inte att den var din. XD Mamma bara kom in med den så jag antog att det var våran och att dom redan hade läst det så jag klippte ut sidorna... Mamma skrattade när jag sa vad jag hade gjort. =P
Haha, förstod inte varför innan hon förklarade.
Jaja... det är sånt som gör livet värt att leva. =)
Det var allt. Eller igentligen inte. Hade tänkt och skriva ett till inlägg efter detta. (om jag orkar)
Haha, klockan är ju trots allt 02:23.
Iallafall... byebye! .(^_^)/
Så det är inte så konstigt att hon hamnar i tidningen. =P
Även:
När jag gick in på LT's hemsida och kolla runt så kom jag över den här artikeln om två kryssningsfartyg som kolliderat.
Då hade dom intervjuat Pia Alavesta och jag reagerade innan jag ens sett namnet (när jag såg bilden) och tänkte; henne känner jag!
Haha =P
Så det visade sig ju vara min barndomsvän Linns mamma. =D
Så först var det spännande att två som jag känner har vart med i tidningen, men det var ju inte lika roligt att hon hade varit ombord på båten samtidigt som krocken inträffade...
Tänk om hon hade blivit skadad... eller värre...
NEJ, usch. Tänk inte sånna tankar nu!
Så... När jag hade läst klart det så kollade jag runt lite till på sidan... och kom över en artikel om ett inbrott...
på Solbackens café! Nejmen... Där har ju jag jobbat! =D
Men fy fan va folk är elaka! När jag jobbade där förra sommaren så hade någon/några slagit sönder en massa fönsterrutor där. Varför ska dom hålla på sådär? .___.
När jag fantiserar om vad jag skulle göra om jag fick tag i dom som gjorde det så blir jag nästan rädd för mig själv, men jag tror man reagerar rätt så segt i dom flesta fall så man hinner nog inte göra något särskilt.
Jag vet ju det av egen erfarenhet även om det inte var lika allvarligt som inbrott men det är väl i.o.f.s. lika allvarligt fast på ett annat sätt...
Det var våras tror jag. (mitt på dagen föresten) Jag skulle ta bussen hem från Järna. Så jag gick mot bussholken och ser på avstånd några yngre killar, kanske runt 13-14, stå i holken. Jag reagerar inte mer på det, dom ser mig inte heller. Jag går närmare och och dom upptäcker mig bara några sekunder för sent för jag har redan sett att den ena stod med en svart spritpenna i handen och klottrat på tidtabellen medan dom andra två står bredvid och fnissar som småflickor åt deras hyss.
Först står båda parterna lite chockade och bara glor på varandra. Det känns som en evighet innan killarna får den här förskräckta minen och ger varandra blicken som säger: Vi sticker!
Två av dom slank iväg fort och den tredje småspringer efter.
Jag som äntligen återfått fattningen tar till orda...
- Tycker du att man gör så där? Jag riktade mig till den tredje killen som ändå var närmast.
...
- Det var inte jag! säger han med smått vilsen min...
(Vill han verkligen att jag ska tro på dessa ord?!)Aja... jag grabbar tag i min "vuxna" sida... eller va fan! Jag vet inte vad som hände.. jag sa bara det som kom för mig...
- Det spelar ingen roll vem som gjorde vad för ni är lika skyldiga allihop. Du kunde ha stoppat dina kompisar för du vet, lika bra som jag, att det ni gjorde var fel, eller hur? (va fan kom det ifrån?)
Han ser lite skamsen ut men mest trängd ut fast vi är på öppen gata...
Han mumlar något jakande och springer ikapp sina kompisar som har stannat en bra bit bort och iakttagit hela skådespelet...
Jag åker hem... en halvtimmes bussresa är mycket tid till att tänka igenom hela scenariot om och om igen. Jag kände att det var nått jag hade gjort fel, inte att jag skämdes, men jag kände att jag skulle ha gjort något mera än att bara sagt allt det dära och sen släppt det.
Men jovisst!!!
Jag skulle inte låtit dom gå iväg och istället tvingat (ja, frågat då 0 =) ) dom säga vart dom bor eller deras skola eller nått så jag fick tag i deras föräldrar eller NÅTT ! ARGH!! Något så självklart kan man inte ens klara av...
En av dom saker jag irriterar mig mest över (klotter) hände ,live, framför näsan på mig och jag bara daska' dom på händerna och lät dom gå?!
Men sen tänker jag att det kanske var bäst att jag inte gjorde något mera än så. Dom blev väl ganska rädda efter att ha blivit tagna på bar gärning. Haha rätt åt dom! XD
Så dom gör nog inget liknande på ganska länge. (förhoppningsvis)
Men... det är bevis på att man inte alltid handlar som man har tänkt efteråt att man skulle gjort. ;)
Så... tillbaka till min kära mors mors mor.
Som sagt, hon är den raraste människan man kan hitta. Så inte konstigt att hon hamnade i tidningen.
Haha nej, det var faktiskt min mormor som ringde tidningen. Men så frågade dom om dom kunde komma den-och-den dagen och just den dagen så skulle mormor vara bortrest.
- Men ni kan ju prata med min mamma (Tia/Gammelmormor) istället! Hon kan ändå mycket mer om växter än jag.
För det var ju vad artikeln handlade om... eller ja.. det var väl mer om själva området och slutresultatet.
OK! För er som inte fattar ett dyft så är det så här:
Min gammelmormor, Tia (Anna-Stina), bor i ett hyreshus på bottenplan så hon har tillgång till ett litet berg som ligger precis utanför. Min mormor bor ca: tio meter bort i en exakt likadan lägenhet fast spegelvänd. Femton meter från henne bor hennes bror i en likadan lägenhet. Min mormors "gubbe's" halvbror bor tvärs över gatan i en villa.
Hahaha man kanske ska flytta dit? ^^'
Iallfall... När Tia flyttade in här för, få se... kanske 19 år sen så började hon plantera blommor och buskar och dylikt uppe på det här berget som låg så lägligt till. (Dom hade tillåtelse från Telgebostäder)
Nu är det blommor överallt och alla som bor där har följt hennes exempel och planterat buskar, träd och blommor, ställt ut prydnadssaker och satt upp fågelholkar och matstationer. Så det var jättevackert! Det frodades som bara den!
Men... så har detta bostadsområde dom bor i varit under renovering ett rejält tag nu...
Dom var tvugna att riva upp hela baksidan och framsidan för att komma åt diverse saker under där.
Så många blommor och buskar försvann men dom flesta på berget klarade sig som tur var. =)
Tråkigt nog så var det, om jag förstod rätt från vad jag hört, ingen direkt ordning på gubbarna som jobbade med renoveringen. En grupp var inte där dom skulle vara och gjorde inte det dom skulle göra.
En annan var inte där alls. Och dom satte alldeles för tidiga "deadlines" vilket bara gav besvikelse när dom inte var riktigt riktiga... :P
Sen var vissa saker slarvigt gjorda så att dom fick göra om det igen, vilket tog ännu mer tid.
Iochmed att dom har som sagt, renoverat... rejält (!) så har det inte precis varit vacker där Tia och resten bott.
Och ganska stressande med en massa människor som springer ut och in i lägenheten för att komma åt vatten, el eller avlopp... Dom skulle även laga en vattenskada som uppstått någonstans där.
MEN!
Slutresultatet var jättebra. Verkligen över förväntan!
Nu sitter hela repotaget på sovrummsväggen. Hehe.
Sorry Anders! Jag "räkade" klippa söder din tidning... (.__.)
Fast jag visste inte att den var din. XD Mamma bara kom in med den så jag antog att det var våran och att dom redan hade läst det så jag klippte ut sidorna... Mamma skrattade när jag sa vad jag hade gjort. =P
Haha, förstod inte varför innan hon förklarade.
Jaja... det är sånt som gör livet värt att leva. =)
Det var allt. Eller igentligen inte. Hade tänkt och skriva ett till inlägg efter detta. (om jag orkar)
Haha, klockan är ju trots allt 02:23.
Iallafall... byebye! .(^_^)/
Kommentarer
